Rastlös men så häftigt...
Så denna graviditeten har jag passat på att verkligen få vara gravid! Njuta & skita i vad MVC säger om att jag har väldigt lätt för att gå upp i vikt.
Sätter händerna på magen & känner rörelser. Försöker ta in hur de känns. Precis som med Fabian i magen!
Denna gången har de varit sån skillnad!
Med fabbe hade jag moderkakan i bakvägg & började känna hans ninja sparkar i vecka 18! De va så tydliga! Med Lillasyster i magen har jag moderkakan i framvägg & de har varit sån skillnad! Första ordentliga känslan av en knuff var i vecka 26!
& de va inte någon ninja spark utan en knuff! Så har de varit hela tiden, knuffar i revbenen & dunk mot urinblåsan mm.
Men fan vad de är underbart att känna!
Satan vad kroppen är unik! Jag har ett barn i min mage! Jag har två hjärtan i min kropp!
Jag har burit två barn med min kropp! Fan vad stolt man blir!
Läkarna som sa att din höft kanske klarar en graviditet & jag får alla gånger sitta i rullstol större delen av den!
Jag skulle bevisa att med en massa träning utav mina muskler skulle jag vinna!
Klara första graviditet med stöd av krycka i slutet!
Denna gången känner jag dock hur de har tagit stryk!
Min höft är slut!! Har inte kunnat träna denna graviditet som förra så musklerna har inte haft samma chans alls att få hålla igång. Vilket nu har resulterat till höfter som jag konstant har sån smärta i! Inflammation i höger höft.
Men jag tar detta - för de är så värt de! De som kommer vid mållinjen är värt all smärta!
All frustration & rastlöshet man känner!
Även om man ibland vill trycka på en paus knapp & bara ta hörlurarna i öronen & springa en runda. Så sätter man allt de åt sidan & bara tar sig i mål! I mål finns de vi skapat tillsammans, han & jag. Våra barn! De mest fantastiska som finns - trodde aldrig man kunde känna & älska något så högt & villkorslöst. De är något så otroligt!
Jag, fröken bitter själv. Emelie Svenning! Är mamma till en pojke! & snart två barns mamma! Jag får blunda & säga de en gång till för jag kan inte förstå de!
Fan vad häftigt!
